Ibland smäller det

Sitter just nu med en kopp kaffe i handen har förtillfället lite halvlek mellan jobbet och stallet. Ska snart bege mig igen men åkte bara hem för att få i mig lite mat och rasta hunden. Så vad hunden tog vägen det vet jag inte, han brukar gömma sig väl när det är snö.
Har upptäckt att det inte är så många som uppskattar snön och dess vita lyster.
För snö verkar bara vara Kallt, blött och halkigt
PEst och Pina
Men nu ska jag bara yttra mig om att alla har det precis lika jobbigt under vintertid. ALLA har samma förutsättningar och kommer snön så sorry det går inte slänga tillbaka den igen. Så in your face antingen så accepterar man att det faller snölätta flingor då och då eller så "snöar" man in sig och blir bitter på världen. I dont give a FUCK men jag till min fördel Älskar snön och medger att man får se upp lite i trafiken så man inte ligger på taket ute på en åker.

Jo om du måste snoka det har inträffat...
3 år sedan
Det var på den tiden jag ägden en opel kadett årsmodell 80, Lacken var old English red (orange)
och sätena matchade bilen till fullo (oranga). Fälgarna hade jag och Eva- Lotta målat gula och oranga och på bakrutan satt det en skylt med texten
BÄTTRE LITEN OCH RAPP ÄN STOR OCH SLAPP
Men för att återgå till Storyn
Det var tredje dagen på jobbet som det var mer eller mindre snöstorm ute i de öppna landskapen i Eslöv. Men ung och dum så skulle jag till jobbet no matter what sagt och gjort, när det återstod 2 km kvar till jobbet fick jag sladd och samtidigt möte.
Vad händer då?
Jo gör väl som dom flesta hade gjort för att inte vara med om en frontalkrock, jag styr ut på åkern och tada. Voltar ut på en åker och blir liggandes på taket och den enda tanke som for genom mitt huvud är. Nu går det åt HELVETE
Men när jag hängde där upp och ner blev jag mest förbannad, vad ska mamma säga?
Jag lyckades ta mig ut genom bagageluckan, va ju trots allt enda vägen att ta sig ut restan av bilen va ju så tillknycklad. Snön gick mig enda upp till midjan och vinden piskade mig i ansiktet, fan hoppas ingen såg så att jag kan gå till jobbet och låtsats att inget hänt.
Men icke sa nicke en man hann haffa mig sedan kom ambulansen, brandkåren alltså det var bara ringa chefen och säga.
- Jag kan tyvärr inte komma idag
Men väl inne på sjukhuset trodde jag att det skulle bli en snabb check sedan var det över. Men nej någon eller något vid namn läkare trodde att jag hade fått hjärnblödning ( blödde visst ur örat), så jag skickades vidare mellan röntgen och ja inte fan vet jag. Tid tog det och innan dagen va slut hade dom sövt ner mig för att 10 timmar senare konstatera att det bara va ett ytligt sår.
Kan ni tänka er inte ens ett blåmärke prydde min kropp efter denna olycka utan det enda den lämnade efter sig va en uppgiven förare på jakt efter en ny bil...
+ en ganska tillknycklad Opel kadett årsmodell 80