Dagen började bra med en stadig frukost sedan pälsade jag på mig alla plagg jag hade och begav mig ut i kylan. Mätaren stod återigen på 20 minus fast med strålande sol, Dusty och jag promenerade i rask takt över sjön så länge lungorna bar. Men när Dustys morrhår frusit till is och mina fingrar domnat bort vände vi stegen tillbaka till stugan. Väl hemma var det ett tappert gäng som begav sig ut i backen (icke jag) idag i alla fall. Jag vet vad ni tänker håll dig borta från backarna My, stanna hemma, lås in dig, utsätt dig inte för denna frestelse.
Så därför så tröstar jag mig med vin, choklad, kaffe och en god bok
Får se hur länge det dröjer innan djävulshornen åker fram och jag kommer att stå längst upp i backen, blicka ut över det snötäckta fjället och bara släppa efter...
Mobilerna har legat tysta under våran första semester dag och ett nytt kommunikations system har sakta men säkert smugit sig på.
Walkie Talkie!
Det hela började på färden hit under gårdagen då min far och min sambo var enhälligt överens om att detta måste medtagas för att kunna hålla kontakten mellan fordonen. Sagt och gjort så blev det men tror inte att det slutar där nej,nej nu har vi varsin walkie talkie i stugan. Så att vi ständigt ska kunna hålla kontakten med varandra. Nästa steg är att avancera så att under veckans slut så kommer vi även att bära dessa i backarna anropa och tala i kodade formler
- La atpv transmit on the short lines on fifteen meters Yoki, Yoki. Do you read me?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar