Fars dag så var det ja men jag har i alla fall ringt och sagt grattis pappa du har ju i alla fall träffat rätt tre gånger =)
Ja vi är tre systrar Jag, Nina och Maja.
Mellan Nina och mig skiljer det ett och ett halvt år men mellan Maja och mig är det tretton. Ja det kan man kalla sladdis men jag antar att mamma hade en 35 års kris...
Vem vet.
Men jag kommer så väl ihåg när jag va liten och jag bönade och bad mina föräldrar.
-SNÄLLA mamma jag vill ha en lillebror, kan du inte fixa det? Inget ont om min storasyster men hon har aldrig varit en fighter. Hon ville hellre ängna sig åt att rita och skriva än att göra hyss och slåss. Jag vet jag faller verkligen ur normen för hur flickor ska bete sig men jag tror i ärlighetens namn att jag föddes med för mycke testosteron.
Men för att återgå till min story, jag vet inte riktigt i vilken ålder detta innefattar men jag kommer fortfarande ihåg att jag hade en ganska ihärdig övertalningsförmåga. Men ingen lillebror damp ned trotts mina impulsiva vredesutbrott.
- Men vi kan väl adoptera en då!!!!
Men åren gick och sedan började skolan och ja då började jag smått att förtränga och glömma min innerliga önskan om en emil i lönneberga.
Så kom det sig när jag var 12 år att vi började planera för våran första utlandsresa. Helt plötsligt så kretsade allt kring detta ämne var, när, hur?
Men det dröjde inte länge förren bomben damp ner mamma kunde inte flyga för hon skulle ha barn!!!
What a fuck
Det är ju för fan 8 år försent..
Men vad kunde jag göra åt saken och till råga på allt några månade senare damp det ner en FLICKA.
Men nu 10 år efter så misströstar jag inte, jag är jätteglad över familjens egna lilla Maja, Lisa, Nathalie. Som vi alla varit delaktiga i att glädjas åt, men för att vara ärlig så är hon inte heller nån vidare fighter.
Men man kan ju inte få allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar