Ibland

Ibland
Skulle jag verkligen vilja vara mogen, förnuftig och ha sunda åsikter som folk lyssnar på
Men i stället blir det alltid lite hattit, flummigt och för mycke skratt emellan för att någon ska kunna ta mig på allvar.
Kanske är det mitt barnsliga sinne som jag håller så hårt fast vid, som gör att hjärnan inte tillåter den vuxna verkligheten innfinna sig.
Eller uppfattar folk mig inte som vuxen för att vara gång jag försöker ska man bara "lilla gumman mig"

Eller kan det bara vara så enkelt att alla tar mig för 12 år då jag än idag kan åka på halv biljett, är tvungen att köpa centilong i träningskläder eller alltid visa leg om jag ska köpa snus.