fredag 28 oktober 2011

Vem sa att det var lätt







Idag mötte jag upp familjen i stan efter träningen. Vi började med en fika på Baronen, vi laddade inför dagen. Wilda gjorde fettfläckar på glaset, nåväl sa jag så länge hon inte moonar (innebär att man drar ner brallorna och gör avtryck med stjärten) . Efter att vi dragit på det en stund så gick vi iväg till butiken där Pelle sett ut ett par fina förlovningsringar. Stackars arma Pelle han trodde nog att detta skulle bli nått kul nått lätt, jag menar vi ska ju för sjutton gubbar förlova oss! Men Nej jag kollar på dom utvalda sen ser jag 40 stycken till, sen tänker jag men det finns ju fler guldsmedsbutiker. Så vi gick tomhänta därifrån, smått irriterade på varandra då Pelle måste varit sjukt besviken på sin tjurkärring till flickvän som sätter armarna i kors och säger.

- Men jag kan ju inte bara ta en ring, jag måste få tänka! Jag ska ha den hela livet och det måste bli rätt. Så jag nu sitter jag här med min fantomenring på fingret och funderar om den finns i Pelles storlek på Oj Toy....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar