Otacksamma jävlar

Fler än en gång så har jag fått höra att jag är en rätt så kall människa, det är väldigt sällan jag visar medlidande för någon.
Det kan ju i grund och botten ha att göra med att jag anser nog att det är väldigt få människor i just detta land Sveriga som har eller ha haft det jobbigt.
Vi kanske bara tycker om att gnälla lite mer än alla andra??
För visst är det väl så att i grund och botten så hade vi en rätt så taskig barndom ( sa den psykologutbildade flickan/mannen och log) Jo men visst den barndomen bestod förvisso av upptinade ärtor,majs och paprika till sallad. Fast du har nog lite rätt i det du säger ganska lätt att hamna på fel sida om lagen med den uppväxten.
Åå om vi inte drar ner på jobbet så kommer vi nog att bli utbrända, utmattningsdeprimerade för på jobbet är det nog vi som drar det tunga lasset.
Eller?

Vi har ju alla och envar jobbiga perioder, livet går upp och ner och ibland är det skit ibland är det toppen. Men om man börjar granska resten av världen så är jag nog evigt tacksam över mitt jobb, mina föräldrar, min familj, mitt liv.

För jag tycker verkligen synd om dom 13 åriga flickorna som måste gå på gatan och lägga upp sina späda utmärglade kroppar för att kunna tjäna mat för dagen.
Jag tycker synd om dom barnen som mist båda sina föräldrar i en etnisk rensning för att sen bli upp plockad nerdrogad och få ett automatvapen i händerna.
Lets get mad skjut på allt du ser kvinnor och barn,är du nu riktigt duktig kanske du får suga av generalens gubbkuk!
Det är så deras verklighet ser ut.....
Å jag får så ont i mitt hjärta bara över att veta

Jag har mat för dagen, tak över huvudet och jag får väldigt mycke värme av mina nära och kära. Om jag haft en dålig dag på jobbet kan jag bara köpa lite hämtmat gosa ner mig i soffan och glo på film hela kvällen.
Blir jag sjuk går jag till doktorn
Det är så min verklighet ser ut liksom för många andra i detta avlånga land, inte för alla men för majoriteten.