Vi föds Unika och dör Normala

En dag sitter man där med ett barn i famnen.
En alldeles egen person.
Redan från dag ett talar vi om att vi älskar dig mer än självaste livet.
Du är Unik, en individ lik ingen annan.
Det är ju därför vi Älskar dig så högt
Det finns bara ett exemplar.

Tiden går
Vi fortsätter att tala om hur mycket vi älskar dig.
Mer än självaste livet.
Men med åren som går introduceras du in i samhället.
Där försöker vi slipa bort dom trubbiga kanterna så att vi kan få dig att passa in i mallen.
Det vackra är inte längre det unika.
Du ska bara försöka att hålla dig till det Normala.

Men i min värld finns det inga renslipade kanter.
Jag gillar det trubbiga, det operfekta, det sköra och det vackra.

Jag säger inte att det är den lättaste vägen att vandra.
Men för mig är det den enda