Sådan dotter, sådan mor

Jag säger inte att det är en bra genetik jag fört över till min dotter och jag hoppas att detta var en gång är ingen gång.
Jag talar så klart om oss som föddes som "öronbarn"
Pelle tycker att det låter alldeles vanevettigt roligt och tonårsfnissar varje gång jag påpekar för någon att jo så är det visst jag ÄR och kommer alltid att förbli ett "öronbarn"
Det är dom som simmar runt med små granar i öronen för att inte få in vatten.
Ja förutom jag då som hade så små hörselgångar att vi fick specialgjuta öronskydd och bada med badmössa hela sommarhalvåret.
Det är vi som har spräckt trumhinnorna så många gånger att hörseln blivit nedsatt.
Det är vi som opererat in rör om och om igen.
Det är vi som tillbringar halva nätterna uppe med en pappa och kollat på "James Bond" om och om igen!
Ja ni förstår

Å som ni vet hur denna ringen den har vandrat från den ena till den andra!
Denna gången stannade den på treåringen.
Det var feber i helgen.
Sen i veckan som gått har det varit vakna nätter, kilovis med snorpapper, "bära mig", filmmys i soffan och allt som hör därtill.

Sen kom torsdags kvällen.
Det slutade med en ledsen treåring i knäet och ett ont öra.
Mamman som har många års erfarenhet utav dessa vakna nätter bunkrade upp.
Hyrde film, vitlök i örat(tro mig det hjälper), sitta upp och somna i knäet.
Framåt två lyckades hon somna.
två minuter senare sov mamman.

Sen kom morgonen.
Då slutade treåringen äta,dricka,skratta, fick feber och ville bara vila lite.
Så summan av kardemumman slutade med ett besök på vårdcentralen och en penicillinkur.
Läkaren förstod precis han var också "öronbarn"'


Å nej tro för all del inte att jag har glömt bort min fyramånaders.
Han får hänga på i vått och torrt.
Det är ju jag som har maten i beredskap.