Ni vet känslan.
När man sitter i soffan och filmen är slut.
Man har två barn i knäet som har somnat och dosan ligger för långt bort.
Så man sitter och tittar på introt till "Askungen" om och om igen.
I 30 minuter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar