Hon var som en överenergisk duracell kanin på uppåtjack.
Man satte henne i babysittern eller la henne på en filt sen roade hon sig själv.
Man kunde kasta upp henne i luften och hon skrattade tills luften tog slut, ju högre desto bättre.
Living on the egde
Jag säger inte att det förvinner med tiden men nu är hon tre.
Hon kan ta sig dit hon vill och är inte beroende av någon annan.
"Jag kan själv"
Som det heter
Så jag glömmer lätt att..
Han är mjukare än en rulle Lambi papper.
Hela hans aura utstrålar gosedjur och snuttefiltar.
Han får man inte lämna ensam någonstans, då får han dödsångest.
Han vill bara sitta i knä och sjunga imse vimse spindel.
Fast inte för högt eller för snabbt då börjar underläppen darra.
Jag får påminna storasystern och mig själv allt om oftast.
"Ta det lugnt han blir rädd"
Rosa pojkar och Wilda flikkor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar