Hur dom trevar sig fram, gosar sig in i håret och skrattas så lätt.
Den tiden måste jag nog påstå var allt för kort.
Nu känner man hur två små knubbiga händer som trevar sig fram söker och finner en mammas näsa.
Tar ett jävla tag och vägrar släppa.
Mamman som i just detta nu uttropar "AJ" och slås av tanken varför klippte jag inte hans naglar igår.
Men han håller stadigt tag blir triggad utav hurra ropet och skrattar hårt och bestämt.
Nöjd över sin triumf.
Å då har jag inte ens förklarat hur det låter när han tar ett grabbatag om storasysters rufsiga lockar.
I svagt dagsljus kan man nästan se dom små djävulshornen växa ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar