Första tiden hemma med en pjurfärsk liten bebis går man lätt in i en bubbla.
Där snurrar allt som har med mat, sova. hämta, lämna på dagis, äta,äta, försöka få en blund, laga maten och gå med hundar att göra.
Det är ungefär vad man kan ta in under första tiden.
Sen går tiden och man känner att det börjar spritta lite i benen.
Man tar en kaffe på stan.
Träffar vänner.
Börjar träna.
Så helt plötsligt så här femmånader senare så blev tiden knapp.
Förutom allt annat som har med vardagen att göra har mamman även lyckats pricka in verka kor.
Våren kommer snabbare än blixten Mc Queen och snart ska korna ut på sommarbete.
Då får ju hon som verkar korna se till att dom är fina i fötterna.
Under tiden får pappan i hemmet dra runt på barnen, ICA kassarna och veckoplaneringen.
Den uppbyggda bubblan sprack och tiden började genast springa ifatt och bita en i röven.
Men jag ska inte klaga jag tycker om att dra igång fräsen, skita ner mig och lukta som en man.
För att nästa dag känna en nära döden upplevelse på ett CrossFit pass.
Det är dess små stunder som behövs för att jag ska känna mig lite mera mänsklig och inte bara en Nej sägande tvåbarns mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar