Oflyt

Det känns som att jag inte har nått riktigt flyt längre.
Tänkte rätt, men ack så fel det blev.
Hela familjen Carlsson/Sunesson skulle in till staden för att köpa nya skor till Wilda.
Då hon sagt "Aj,aj" eller "Näe" varje gång springskorna ska på.
Istället har hon dragit på sig sina gummistövlar eller vinterkängorna...

I dagens plan ingick det att rasta hundarna innan Pelle kom hem från jobbet.
Jag hittar bara ett koppel och ett halsband...
Jag lyckas med nöd och näppe få på Wilda sandalerna och därefter lasta in henne i vagnen.
On the road again
Men lyckan blev kortvarig, mitt på stora vägen ska Wilda minsann gå SJÄLV.
Hon kryper ur vagnen.
Mamman släpper hundarna och springer efter.
Joppe springer in i skogen, Dusty springer rakt fram
"STANNA"
Med kopplet i ena handen, Wilda under armen och vagnen i den andra handen fortsätter vi mot slingan.
"NEJ, mamma, NEJ"
Resten av vägen hänger Wilda fast i byxbenet, hon vill bli buren.
Mamman har nu surat ihop
"Du kan gå själv, eller åka vagnen".

Hem kom vi i alla fall, hur vet jag inte riktigt.