Det sitter så långt inne.
Som ett band runt mitt hjärtat.
Min drog, mitt liv
Ett missbruk som jag aldrig kommer att bli fri ifrån.
Ett behov som växer sig större och starkare för varje dag.
Jag måste ha ett dagligt dos för mitt eget välmående.
Drogen heter Wilda, Louise Carlsson
Men jag kallar henne Wilda kort och gott.
Jag fruktar för den dagen hon kommer komma hem, slå sig fri och ska klara sig på egen hand.
Jag kommer att få abstinens och måste avvänjas successivt.
Men jag inser också att det är en del i livets gång.
Det är många år dit fram, men jag vet att dagen kommer.
Livet går så fort fram, utan att ta någon som helst hänsyn till mig eller mitt jag.
Men på vägen dit ska jag droga ner mig totalt utan nån jävla detox.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar