Den manliga genen

Så kallas den här hemma på Kavelbrov.
Vem har inte varit med om när man stått en hel dag och vikt ihop tvätt och lagt dom i små fina högar.
En till dig
En till mig
Så bär man upp sin egen och lämnar kvar mannens.
För inte är det väl värre än att han kan bära upp sig egen hög.
Mannen kommer hem tittar på den rena tvätten som ligger i soffan och tar ingen notis om att det är hans.
Ett dygn senare har tvätten knappats hamnat i byrålådan utan bara förflyttats från soffan till fåtöljen.
Där mannen ändån aldrig sitter.

Fröken Sunesson bär upp tvätten och av ren princip lägger hon högen på mannens sida av sängen.
När kvällen kommer så upptäcker mannen högen som ligger på sängen och puttar försiktigt över den till min sida.
Det krävs ett rejält psykbryt och några bittra komentarer innan mannen slutligen tar sin nu gamla tvätt och trycker ner den bland dom andra tillknycklade kläderna.

Det tar mig lite emot men jag ska va ärlig och säga som det är.
Jag bär också på den manliga genen.
Fast då pratar vi inte tvätt.

Vi pratar sopor.
Varje gång fröken Sunesson kommer hem och det står en soppåse utanför dörren, tänker hon.
"Va bra nån har ställt ut soporna"
Istället för att bära med sig påsen och slänga den i soptunnan 100 meter bort, så öppnar hon dörren och går in.
På kvällen konstaterar hon återigen att påsen står kvar och att det ännu inte har traskat iväg av sig själv.
Som sagt hon konstaterar
Hon gör dessvärre inget åt saken.
Inte förens på morgonen när hon ska åka till jobbet och hon upptäcker att grannhunden varit inne och rivit isär hela påsen (och dess innehåll)
Då plockar hon ihop skräpet och svär för "Vem fan har ställt en soppåse på trappen"

Jag skäms men jag erkänner mina brister, jag är delägare av den manliga genen.