Så sant som det är sagt.

Den dagen min Wilda kommer stövla in i farstun fly förbannad och svära över sin DUMMA MAMMA!, som inte låter henne äta godis mitt i veckan, leka med kompisar efter åtta,köpa en mobil som alla andra har och avsluta med.
" JAg ska aldrig BLI som dig"
Det är då jag vet att jag har lyckats
Visst i den ljuva stunden kommer jag nog låsa in mig på toan skrika i handduken varefter jag själv utropar högt men bestämt.
"Nu går du in på ditt rum och stannar där tills du blir snäll igen"
"ÅÅÅ smäll inte i dörren"
BANG

Det är då jag kommer ta ett djupt andetag och inse att det är sån hon är en egen självständig individ som går sin egen väg....
Inte den vägen man plöjer fram till dom som är så mycke enklare skonsammare, nej utan sin egen helvetesväg som är fan så mycke värre...

Det är i alla fall dit jag vill att hon ska, bli sin egen