Du och jag Egon

Egon 55 jobbar på Scania, han har jobbat där i drygt 30 år på samma band med samma moment. Klockan 07:00 börjar dagen, likt alla andra dagar monterar han ihop sidodörrarna till lastbilar. Fyra skruv i upp, fyra skruv i ner.
Många lastbilar blir det.
9:15 är det fika, Egon tar som vanligt en kanelbulle med kaffe till, sen sätter han sig och läser östran.
9:45 Kliver han på igen och dagen fortsätter som vanligt med lunch vi 12:00-13:00 och avslut vid 16:00.
Efter en dags arbete byter Egon om och går hem, där släpper han alla tankar på jobbet och trampar hem på sin gamla monark.
Så som han har gjort de senaste 30 åren
Egon trivs med sitt liv, han är lycklig och längtar efter guldklockan som han ska få den dagen han går i pension.
Egon ler

Jag ler också åt Egon, bakom hans rygg.
Han är för mig/oss ett substitut över hur man ALDRIG vill bli, för nej man vill ju åstadkomma nått här i livet. Så vi skrattar åt Egon och skakar på huvet sen åker vi till jobbet och arbetar 10 timmar om dagen, stressar hem för att hinna pussa barnen godnatt innan dom somnar, hetsar i oss maten som kallnat för vi vill bara slänga oss ner i soffan. Väl på plats kommer vi på att vi glömde skicka det där viktiga mailet till chefen så istället får vi masa upp röven från soffan och öppna datorn. När huvet sen faller tungt på kudden räknar vi timmarnas sömn som kommer bli alltför få.
Men vi har ju trots allt lyckats åstadkomma nått....
Eller???