Vareviga ensamma stund jag kan få med min vakna tremånaders händer alltid samma sak.
Jag försöker med konstens alla regler att få honom att skratta, le eller åtminstone dra på smilbanden.
Leker tittut, gör höga och låga pruttljud ja kort och gott jag kryper längre och längre ner på förnedringens botten.
ALLT för att han ska tycka att jag är så mycket mer än bara ett par vandrande mjölkpaket!
Å visst händer det efter mycket om och men så kommer det.
Ett litet fniss så att den jobbiga kärringen ska sluta någon gång.
Leave me alone står det stämplat i pannan.
Sen hämtar vi syrran på förskolan.
Vi hinner knappt komma innanför trösklen innan hon far fram in your face och skriker han rätt i örat, samtidigt som hon drar han i armarna och släpper så hela babysittern hoppar till.
HAN skrattar så han kiknar.
VA FAN
HAN skrattar så han kiknar
Busted!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar