Kaos i Kapernaum

Idag började Pelle jobba igen.
Efter nästan två veckors julledigt.

Två timmar hade gått från det att vi vaknade tills dess att paniken var ett faktum.
Rasmus låg i famnen och försökte sova.
Wilda satt vid bordet och tuggade frenetiskt på sitt knäckebröd, samtidigt som hon sjöng "Idas sommarvisa"
Mamman hade kommit halvvägs på knäckemackan och just hällt upp en kopp kaffe.
Wilda råkade just i detta nu spilla ut vatten över hela köksbordet, golvet och stolen.
Mamman la ifrån sig Rasmus.
Hämtar hushållspapper och börjar torka upp när jag hör.
"Mamma jag kissar på mig"
Bredvid mig ser jag Wilda som står och stampar i ännu en pöl.
Rasmus är nu tröttare än tröttast och vrålar i babysittern.
Wilda får blaska av sig i duschen.
Mamman rycker åt sig första bästa handduk torkar upp alla våta fläckar samtidigt som munnen går i ett.
"Jaja jag kommer Rasmus"
Joppe (jakthunden) ställer sig vid dörren och skäller i ren förtvivlan över att husse inte tog med honom till jobbet.
"Joppe tyst, gå och lägg dig"
Wilda ropar innifrån duschen
"MAMMA jag är färdig kom och torka mig!!"
"Mamma"
"Mamma, hör du eller"
Rasmus börjar skifta färg till tomatröd.
"jaja jag kommer, jag kommer"
Wilda får på sig nya kläder
Rasmus hamnar fort i knäet somnar på två röda.
När jag väl sätter mig vid köksbordet igen inser jag .
Ett: Kaffet är kallt
Två: Någon utav hundarna har tagit taberas utav frukosten.

Jag tittar på klockan den har inte ens slagit 11:00
Då ringer telefonen, det är Pelle.
"Hej hur går det??"