Det är inte det att jag inte är glad och tacksam över att Rasmus ändrat sina vanor.
Men att gå från att äta varannan timme till att hålla igen 4-5 timmar mellan målen.
Just saying
Vilket rent fysiskt innebär att min kropp som är anpassad efter tvåtimmars metoden inte hänger med i fördröjningen.
När två timmar har gått fortsätter det att fylla på.
Emellanåt känner jag mig som en mjölkstinn ko som bara står och trampar och väntar på att vakum pumpen (i detta fall Rasmus) ska dra igång.
Men om några dagar när allt har neutraliserat sig (ja kroppen är ju fantastisk) kommer jag vara mer än nöjd om det innebär att jag får ett sovpass på 5 timmar nattetid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar