Så kommer natten och man pendlar mellan antartisk kyla och Saharas öken.
Samtidigt som man blir påmind om att det ligger något knubbigt,mjukt och krävande bredvid mig.
Som emellanåt vill ha sig ett mål mat.
Man tänker va fan åt du inte nyss, men sen inser man att nattens timmar har segat sig förbi.
Vid frukosten frågade mannen
"Hur mår du?"
Jag kunde inte svara annat än
"Jävligt manlig"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar