Ibland får man äta upp orden

Vi sitter och äter middag
Den Wilda sitter mest och petar i maten.
Hon har inte riktigt tid att äta, det finns ju så mycket annat man kan göra.
Vi tjatar lite lätt
"Kom igen, ta en tugga"
"Smaka på grönsakerna"
"Köttet kan du ju peta i dig i alla fall"

Så håller vi på tjat,tjat,tjat
Tillslut hör jag hur orden slinker ur mig, i ren desperation försöker jag med det omöjliga.
"Ät nu så att du blir stor och stark"

Wilda tittar upp på mig hoppar ner från stolen och springer in på sitt rum.
Ut kommer hon med sin käpphäst "Lilla Gubben"
Hon lyfter upp honom över huvudet och tar i från tårna så saliven sprutar
"Men mamma jag är redan så STARK"

Jag tar tillbaka orden och trycker ner dom långt ner i röven.
Sen påminner jag mig själv med att man vinner aldrig en strid vid matbordet.
Det hörde jag på "knattetimmen"