Rosa pojkar och Wilda flikkor

Jag är för en gång skull i god tid för att hämta Wilda på förskolan.
Jag kommer in genom dörren och hör dunder och brak.
Personalen möter mig med ett leende på läpparna.

"Hon är inne i samlingsrummet" säger dom och pekar ut vägen.
Jag behöver bara följa ljudet så finner jag min dotter.

Dom stora killarna från en annan avdelning har fått komma ner och hälsa på dom mindre barnen.
Den Wilda befinner sig i  ett virrvarv bland alla killarna.
Man ser endast den rosa klänningen som far runt och ropar
"Haija, pang,pang,pang"
Hon tittar upp på mig och ropar
"KOm igen mamma, nu slåss vi!!"
Dom är så inne i leken
Dom är så fast att leka pirater så jag sätter mig ner och väntar ut dom.

Jag vet att snart är det dags för mellanmål och då bryts all lek för att städa.
Hon vill inte gå hem för just nu hänger hon med killarna.
Hon är så stolt

Å jag är verkligen så glad och tacksam att personalen är så vettig.
Att dom mixar och matchar lite.
Att dom låter min dotter växa, känna sig modig och finna självkänsla

Det är så livet måste få vara som rosa pojkar och Wilda flikkor