Ibland slår det slint

Det är kväll.
Middagen är avslutat, kaffet är urdrucket, den Wilda har somnat.
Mamman sitter med datorn i knäet och försöker logga in på mailen, samtidigt ligger det en tvåmånaders bebis brevid.
Han börjar gny.

Mamman tittar på klockan och inser att HAN ska ha mat snart.

Han börjar fäkta med armarna och anser att han ska ha mat NU!

Mamman försöker ignorera för att först hinna läsa igenom mailen.

Han tror att han snart ska svälta ihjäl!

Grannarna börjar nog också tro det snart...

Jag lägger ifrån mig datorn i ren frustration hårt och bestämt.
Jag tittar på honom och säger argt
"Gör du inget annat än äter!!"
Han ser oförstående på mig sen eskalerar skriken 200 decibel och för att inte drabbas av direkt tinnitus löser jag det hela med att utfodra honom.

Jag vet det är ingen mening med att bli arg på honom.
HAN kan ju inte veta att man överlever 30 min till utan mat.
Men ibland slår det bara slint inne i mammans hjärna när hon inte hinner det hon ska, utan måste avbryta mitt i.