Det var kväll, det var tomt och tyst.
På teven var det som vanligt bara skit.
Pelle och jag kröp ner i dom kalla lakanen sen lyssnade vi på "sommarpratarna i P1".
Monika Nyström som förlorade sin man i cancer.
Hon blev ensam med två småbarn.
Efter tio minuter rann tårarna längs mina kinder.
Följande timme som gick förvandlades milda små snyftningar mot snörvlande hulkningar.
När Monikas röst hade tystnat och det återigen bara var Pelles och mina andetag som hördes kom såklart frågan.
Tänk om
Vi höll sådär hårt och krampaktig om varandras händer.
Livet är skört, stormigt och alldeles underbart.
Men ibland när man blir ensam och fast i tanken.
Tänk om
Vad som än händer i framtiden, i nuet så lever jag det liv jag vill leva.
Min ordning i kaoset
Med Pelle, Wilda och två ostyriga hundar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken stark text! Jag älskar att lyssna på sommarpratarna och gärna se dem också på tv. Önskar i framtiden att jag själv ska få vara med där och prata som framstående författare. ;) Håller med dig, livet är skört och det är nog tur att vi inte vet vad som kommer att hända. Är dock sugen på att gå och spå mig. Har du gjort det någongång?
SvaraRaderaOj tack så mycke =) Ja man blir besatt hoppas att du fått ta del av Mark Levengod I LOVE.
SvaraRaderaHMM nej har aldrig spått mig. Har inte ens tänkt tanken...
Nej, det har jag inte. Ska kolla upp det! Tack för tipset! ;)
SvaraRadera