Hur det känns att vara en vampyr

Måndagen gick smärtfritt och tisdagsmorgonen  kom.
Med en rekoderlig huvudvärk och ett sprängande öra.
Mjölkningen gick väldigt långsamt, dom annars så lugna, taktfulla ljuden av mjölkmaskinerna va nu bara dånande och hemska.
Alla ljud som man aldrig annars hör var så utmärkande.
Fläkten som susar, kalvar som skriker efter mat, gödselskrapan som sätts igång kl: 06.00.
Som om inte det var nog så fick jag kisa med ögonen för att undkomma ljuset.
Är det såhär vampyrer känner sig, för jag verkar visst muterat mig till EN.

Ett mörkt och tyst rum.
Mycke sömn och varma koppen det är så jag har överlevt dom senaste dagarna.
Det är min enda räddning så att jag lyckades ta mig till jobbet och hämta barn på dagis.
Jag tackar gud att jag inte är ensamstående.
Att jag har en bättre hälft som tagit vid där mitt tålamod inte orkat.
När jag bara lämnat kaoset och stängt in mig i sovrummet...
Krypit ner med kläderna och skärmat av verkligheten.

Men nu har vinden vänt =)
Nu livnär jag mig både på varma koppen och godis.
ÅÅ huvudvärken gör sig bara påmind om en tvååring får raseriutbrott eller en Joppe som sitter och skäller vid dörren.