Panta mera

Det är en ljummen sommar kväll och Anna befinner sig i ett härligt,berusat tillstånd.
Hon och hennes kompisgäng är på väg ner till bussen som ska ta dom in till staden.
I handen har hon en svalkande Mariestad, gänget sjunger, fnissar och skålar.
En bit bort ser dom bussen komma farandes, då blir det bråttom.
Anna sveper i sig några stora klunkar sen slänger hon iväg burken och får springa sista biten för att hinna med bussen.
Burken hamnade ute på ängen.

Veckan efter kommer Bonden Andersson och ska ta 2:a skörden.
Han kör ut på vallen,slår sitt gräs och hackar det innan det packas och plastas in.
Där inne i silon nånstans ligger även en aliminumburk i småbitar, väl innbäddad bland allt gräs.

Efter några månader är det dags för bonden Andersson att öppna silon och börja fodra med ensilaget.
Proverna visade att det var mycke bra värden i år.
Några veckor går och en dag när han kommer ut till laggån hittar han sin finaste ko 663 Wilma liggandes i ett bås.
Hon vill knappt gå upp och under natten har hon varken ätit eller druckit.
Han ringer veterinären som kommer ut och tar prover, hon konstaterar att det varken rör sig om juverinflamation eller löpmagsomvridning.
Dom trycker i kossan en magnet i hopp om att den ska dra till sig det skräp som kan finnas i magen.
Men det är försent.
663 har fått i sig en bit av den hackade burken, som har rivit upp och gett henne svåra inre blödningar.
Några timmar senare dör kossan av dom svåra skadorna.

Om Anna bara hade vetat den där sommarkvällen
Om Anna bara hade pantat sin burk, eller slängt den i soporna.