Jag gör det sen

Wilda och jag går upp vid 06:15
Sätter oss i soffan och kollar på barnkanalen.
Jag blickar ut över hemmet och ser ett berg  av disk, tvätt som ska vikas och tvätt som ska hängas.
Det gör jag sen tänker jag, först ska vi bara äta frukost.

En stund senare äter vi frukost.
Jag plockar undan, borstar tänderna, klär på oss.
Ska snart ta tag i livet vi ska bara

Lämnar Wilda på dagis vid tio, sen ska jag bara hem ut och gå med Dusty och därefter ta tag i disken.
Ringer ett samtal bokar in en lunch efter elva men det är ju lugnt jag hinner.
Hem ut med hunden, träffar grannen, tiden tickar.
11:00 kommer in genom dörren
Hur gick det här till nu???
Disken står kvar, tvätten är ren men kvar i maskinen.
Men stressad som jag är och lite lätt försenad så ringer jag till Pelle
"Hej jag "hann" inte städa undan hemma, låt det bara stå så tar jag det sen"
Näe jag har ju bara haft hela förmiddagen på mig...

Ni fattar principen.
Nu undrar jag bara vad det är som är så svårt.
Varför tar jag inte tag i livet från första stunden vi vandrat nerför trappen!