Det man inte vet har man inte ont av

Idag var det kurs som stod på schemat.
Ja efter det att jag mjölkat korna, seminerat, ut med hunden.
SEN åkte jag på kurs.
Kursen handlade om skaderisker inom lantbruket.
Vi tillbringade den soliga dagen inomhus och lyssnade på föreläsare som gick igenom hur många barn som dör i lantbruket varje år.
Ca 4 stycken.
Han gick även igenom HUR barnen förolyckats.
Så fortskred dagen med film om föräldrar som mist sin son, bonden som kapade båda fötterna i tornsilon och så vidare.
Solens strålar mattades av ju längre dagen gick och istället ersatte den med ett virrvarr av tankar som i sin tur bara gav mig en sprängande huvudvärk.

Denna brancshen är för det mesta alldeles underbar, men när det väl händer en olycka så brukar det bli rejält, om man säger så.
Det är så tunga fordon, stora djur och emellanåt utmattade lantbrukare som begår ett litet misstag, som får allvarliga konsekvenser.
Mänskliga är vi allihopa, vi är inga Hubbottar(för er som ser "Äkta människor")
Hur ofta har man inte blivit översprungen av en ko, tappat andan och tänkt " det va nära"
10 minuter senare har man glömt tanken och ger sig in i leken igen.

Nu känner jag mig så matt, mitt huvud väger bly och sängen kallar.
Jag orkar inte ta in mer för dagen min hjärna skriker error