Det fick jag äta upp...

Så var det alltså min dag att följa med Wilda till dagis...
Trodde jag ja.
I går va vi och friserade vår avkomma hon satt helt still i käet, sa inte ett knyst, vi berömde "Så dukitg du är, som kan sitta så här tyst och stilla"
Hon satt även tyst och stilla då vi fikade, somnade nästan i knäet.
När vi kom hem sa Pelle
"Hon har sovit jättemycke idag, hon kanske håller på att bli sjuk??"
"Äsch hon har börjat på dagis, då blir dom trötta"
Men det fick jag äta upp då Wilda och jag satt uppe i soffan i natt.
Hon med feber jag med trötta ögon.

Så nu sover flikkebarnet och jag ska sätta igång lite kaffe innan jobbet kallar.