Fram och tillbaka

Jag kan nog mer eller mindre påstå att jag emellanåt inte tänker så mycke på vad jag gör.
Jag bara gör det för just i detta nuet verkar det bra.
Som under kvällen då jag tog hundarna på en kvällspromenad och kommer på efter en stunds promenad.
Nähä om man skulle ge sig på att springa lite, ni vet komma iform igen.
Så jodå jag skuttar iväg med en hund som draghjälp, tunna sommarskor och ett knä utan korsband.
Nåväl jag kan ju inte påstå att jag sprang en jätterunda, nej det var mer fram och sen tillbaka.
Men väl hemma insåg jag nog att nästa gång blir det springskorna på.
Var fanns logiken där?
Kanske är det bara så enkelt att jag föddes med en mycke liten hjärna som mestadels består av ludd?
Kanske är det därför min chef alltid håller ett föredrag för mig hur viktigt det är att ha mössa på huvet.(så att inte luddet trillar ut)
Eller är det därför jag var tvungen att bada med öronproppar och badmössa under många år som barn???
Den paralellen har jag inte dragit innan men nu slog det mig likt en blixt från klar himmel....

Jag visste att Nalle Puh och jag hade en gemensam nämnare