En jävligt dålig ide

Jag hade slut på mitt bokförråd och fick låna lite böcker av en vän.
Hon gav mig en bok i handen och sa "Läs den om du tror att du orkar"

Den hette "När livet stannar" av Malin Sävstam.
Som åker till Thailand över julen med sin man, sina tre barn och sin bästa vännina med familj.
På planet hem satt hon, hennes äldsta son och väninnans dotter.
Resten utav sällskapet blev utsuddade och bortraderade i Tsunamin.

"Läs den om du orkar"

Första halva utav boken pinade jag mig igenom under kvällen, när den Wilda gått och lagt sig.
Stundvis låg jag med huvudet långt nerborrat i kudden och försökte att kväva gråten.
Jag grät tills det inte fanns nån luft kvar, tills huvudet var så uttömt och kroppen matt.
Tills Pelle kom rusande ner för trappan och undrade förtvivlat vad som hänt.

Jag viftade med boken i handen och fick hulkade fram att den var ju så HEMSK!
Han strök mig över kinden och frågade varför jag var tvungen att utsätta mig själv för detta.
Men jag kunde ju inte sluta läsa nu.

I min värld var detta en bok.
Skriven av en annans verklighet

Den drabbade mig så hårt, så våldsamt och så skoningslöst.

Tänk dig då dom som var där och fick uppleva det