Wilda hade rethosta.
Den kom om natten och ville inte riktigt ge med sig.
Jag bad mannen i huset köra förbi apoteket och köpa med sig hostmedicin hem.
När treåringen väl skulle lägga sig hämtade mamman flaskan.
Vred om korken och kände hur minnen från barndomen välde fram när lukten slog emot mitt känsliga sinne.
"Å fy fan" utbrast pedagogen samtidigt som hon hällde upp det flytande innehållet på en sked.
Treåringen rynkade pannan och tittade skeptiskt på mamman som försökte sig på ett ansträngt leende.
"JO ta nu det här så slipper du hosta inatt"
Wilda luktar på föremålet och öppnar sakta munnen.
Sen rycker jag åt mig skeden.
"NÄ den här skiten kan du inte dricka!"
Jag slänger det som skulle förhindra och förbättra en natts sömn för mitt barn, men tro mig det är inte så att hon misstycker.
Jag vet jag ska vara ansvarstagande förälder och en förebild för mina barn.
MEN nån gräns måste det ju finnas.
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
Om det nu hade blivit pengar över


Så hade treåringen passat så bra i dessa kläder.


Hennes bror hade nog valt dessa plagg.
Även om jag flaggar för second hand så kan man inte låta bli att älska POP vårkollektion
lördag 29 mars 2014
torsdag 27 mars 2014
När bubblan spricker
Första tiden hemma med en pjurfärsk liten bebis går man lätt in i en bubbla.
Där snurrar allt som har med mat, sova. hämta, lämna på dagis, äta,äta, försöka få en blund, laga maten och gå med hundar att göra.
Det är ungefär vad man kan ta in under första tiden.
Sen går tiden och man känner att det börjar spritta lite i benen.
Man tar en kaffe på stan.
Träffar vänner.
Börjar träna.
Så helt plötsligt så här femmånader senare så blev tiden knapp.
Förutom allt annat som har med vardagen att göra har mamman även lyckats pricka in verka kor.
Våren kommer snabbare än blixten Mc Queen och snart ska korna ut på sommarbete.
Då får ju hon som verkar korna se till att dom är fina i fötterna.
Under tiden får pappan i hemmet dra runt på barnen, ICA kassarna och veckoplaneringen.
Den uppbyggda bubblan sprack och tiden började genast springa ifatt och bita en i röven.
Men jag ska inte klaga jag tycker om att dra igång fräsen, skita ner mig och lukta som en man.
För att nästa dag känna en nära döden upplevelse på ett CrossFit pass.
Det är dess små stunder som behövs för att jag ska känna mig lite mera mänsklig och inte bara en Nej sägande tvåbarns mamma.
Där snurrar allt som har med mat, sova. hämta, lämna på dagis, äta,äta, försöka få en blund, laga maten och gå med hundar att göra.
Det är ungefär vad man kan ta in under första tiden.
Sen går tiden och man känner att det börjar spritta lite i benen.
Man tar en kaffe på stan.
Träffar vänner.
Börjar träna.
Så helt plötsligt så här femmånader senare så blev tiden knapp.
Förutom allt annat som har med vardagen att göra har mamman även lyckats pricka in verka kor.
Våren kommer snabbare än blixten Mc Queen och snart ska korna ut på sommarbete.
Då får ju hon som verkar korna se till att dom är fina i fötterna.
Under tiden får pappan i hemmet dra runt på barnen, ICA kassarna och veckoplaneringen.
Den uppbyggda bubblan sprack och tiden började genast springa ifatt och bita en i röven.
Men jag ska inte klaga jag tycker om att dra igång fräsen, skita ner mig och lukta som en man.
För att nästa dag känna en nära döden upplevelse på ett CrossFit pass.
Det är dess små stunder som behövs för att jag ska känna mig lite mera mänsklig och inte bara en Nej sägande tvåbarns mamma.
onsdag 26 mars 2014
Det verkar ligga i släkten
Jag var av en händelse nån minut sen till hämtningen idag:
Så jag sladdade in och parkerade bilen.
Rusade in på gården och möttes upp av min dotter.
"Hej,hej haralltgåttbraOKdååkervihem"
Jag springer bort mot en hög med väskor som ligger på trappen och sliter åt mig den vinröda "Kånken Mini"
Slänger upp treåringen på axlarna och springer bort till bilen där Rasmus sitter och sover.
Väl hemma hänger jag upp väskan.
Tyckte att den kändes lite väl lätt efter en utflyktsdag å va ren den var??
Börjar ana oråd
Kikar in i väskan och läser "Hilding" på namnlappen.
Ehe det ligger visst i släktet det här med att tjuva.
Men det låter lite värre när det är treåringen som kommer lämna tillbaka väskan till den rättmätiga ägaren och utbrista.
"Det var mamma som tog den"
Så jag sladdade in och parkerade bilen.
Rusade in på gården och möttes upp av min dotter.
"Hej,hej haralltgåttbraOKdååkervihem"
Jag springer bort mot en hög med väskor som ligger på trappen och sliter åt mig den vinröda "Kånken Mini"
Slänger upp treåringen på axlarna och springer bort till bilen där Rasmus sitter och sover.
Väl hemma hänger jag upp väskan.
Tyckte att den kändes lite väl lätt efter en utflyktsdag å va ren den var??
Börjar ana oråd
Kikar in i väskan och läser "Hilding" på namnlappen.
Ehe det ligger visst i släktet det här med att tjuva.
Men det låter lite värre när det är treåringen som kommer lämna tillbaka väskan till den rättmätiga ägaren och utbrista.
"Det var mamma som tog den"
tisdag 25 mars 2014
Vart tog den tiden vägen??
Ni vet när man känner två mjuka bebishänder som smeker så lätt över kinden.
Hur dom trevar sig fram, gosar sig in i håret och skrattas så lätt.
Den tiden måste jag nog påstå var allt för kort.
Nu känner man hur två små knubbiga händer som trevar sig fram söker och finner en mammas näsa.
Tar ett jävla tag och vägrar släppa.
Mamman som i just detta nu uttropar "AJ" och slås av tanken varför klippte jag inte hans naglar igår.
Men han håller stadigt tag blir triggad utav hurra ropet och skrattar hårt och bestämt.
Nöjd över sin triumf.
Å då har jag inte ens förklarat hur det låter när han tar ett grabbatag om storasysters rufsiga lockar.
I svagt dagsljus kan man nästan se dom små djävulshornen växa ut.
Hur dom trevar sig fram, gosar sig in i håret och skrattas så lätt.
Den tiden måste jag nog påstå var allt för kort.
Nu känner man hur två små knubbiga händer som trevar sig fram söker och finner en mammas näsa.
Tar ett jävla tag och vägrar släppa.
Mamman som i just detta nu uttropar "AJ" och slås av tanken varför klippte jag inte hans naglar igår.
Men han håller stadigt tag blir triggad utav hurra ropet och skrattar hårt och bestämt.
Nöjd över sin triumf.
Å då har jag inte ens förklarat hur det låter när han tar ett grabbatag om storasysters rufsiga lockar.
I svagt dagsljus kan man nästan se dom små djävulshornen växa ut.
söndag 23 mars 2014
Helgen som gick
Vi lyxade till det med att gå en runda i "saluhallen"
Sen fortsatte vi helgen med grillpremiär med familjen från Hossmo.
Långpromenad.
Ja förutom mamman och bebisen som tog en Powernap på två timmar.
Krattade upp höstens löv (tydligen blåste dom inte bort i stormen)
Körde en runda till tippen.
Ätit pannkakor.
Lärt Rasmus nya partytrick
Det som återstår är dricka te och kolla på film.
Sen måste mamman ställa timern på tre minuter och lägga sig i solariet
Annars mår du
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)