Ack Ernst du får mig att känna mig som en man

Det är torsdag kväll Ernst Kirchsteiger spatserar runt i teverutan.
Barfota i slipdammet och rustar upp ett gammalt renoveringsobjekt.
Han uttrycker sig i poetiska fraser som för Björn Ranelid att verka tafatt och tråkig.
Björn Ranelid pratar om Kärleken, han hyr till och med in en artist som sjunger om den.
Men trots allt
Ernst är Kärlek i sin renast form.
Han som gett rundstaven ett ansikte och hela andan med att bevara det naturliga.
Så jag kan inte annat än sitta klistrad i soffan och dras med i hela moder naturs skapelseprojekt.

Sen kom vi fram till avsnitt "Alla kan sy"
Ernst trummar med fingrarana i bordet och utbrister "Vad tror ni om det"
Sen drar han fram en symaskin!
Påstår att han som alla andra har gått i syslöjd och lärt sig både raksöm och sicksacksöm.
Han rafsar ihop en sänggavel lite snabbt.

Jag har nog aldrig känt mig mer manlig än vad jag gör i detta nu.
Jag som med blod,svett och tårar lyckades efter 6 månader tråckla ihop en väggbonad i korsstygn som var anpassad efter en 6 åring.
Jag som ber min pappa sy dit en knapp som lossnat då jag själv inte har förmågan att få i tråden genom nålen.

Den kvinnliga genen gjorde en sån jävla miss i denna dna uppsättning.
Å gav mig  bättre förutsättningar  för att köra traktor och vagn eller hugga ved.
Men sorry Ernst i syskolan slår du mig på fingrarna