Ett steg fram två tillbaka

Vi trodde att vi hade löst livets stora gåta då vi upptäckte att Wilda hade mjölkallergi.
Det hade vi tydligen inte.
Hennes tillväxtkurva är lika med noll.
Det som innan bara var en enstaka febernatt har nu uppgraderats och pågår allt som oftast flera dygn.
Med mindre veckor mellan sig.
Ibland återkommer febern efter en vecka, ibland tar det två eller tre.
Så fort febern kommer krypande slutar treåringen att äta.
Hon dricker välling och helst bara välling.
Tro mig vi har försökt truga, muta och emellanåt hota men för det mesta kommer det upp igen.
Vi åker in och tar nya prover om och om igen det visar inget,nada.
Vi har varit inne och gjort Gastroskopi på min treåring.
Vi kunde därigenom utesluta gluten.
Proverna visade inget avvikande.

Sist när vi var på barnakuten rekommenderade läkaren att vi skulle få i henne lite mat.
Å Fan att jag inte tänkte på det!


Ibland glömmer vi bort att hon väger lika mycket som en ettåring.
Ibland när vi fått sova och då vi inte måste truga i henne mat så känns det som vilken vardag som helst.

Ibland blir vi påminda.
Som då när vi passerar sjukhuskorridoren på väg hem efter ett nytt besök.

Hon är min Idol min kämpe och jag Älskar henne till månen och tillbaka.
Vilket är very much i en treårings värld.

Å om hon blir lika stor som sin mamma i vuxen ålder det spelar ju kvitta.
Men jag vill ju bara att hon ska få vara frisk en period så hon hinner vila upp den arma lilla barnakroppen.
Så att mamman och pappan ta igen sig lite så dom slipper sova i skift.