söndag 13 juli 2014

Det finns vänner och det finns barndomsvänner

Det finns nyfunna vänner som tillkommit under årens gång.
Vissa har man lärt känna under sina vuxna år.
Och
Så finns det vänner som man växt upp med sen barnsben, som man känner utan och innan.
Ibland kan det ta år innan man faktiskt ses.
Man bor på olika delar i lilla landet lagom.
Så plötsligt händer det.
Igår var en sådan dag.

Det var "Martin Johanssons minnespokal" som gick av stapeln ute på fotbollsplanen på Nötö.
Där sprang vi på varandra Sofie och jag eller som vi kallades i skolan.
Helan och Halvan
Hon som glänste med sina 170 cm (+)
Å sen jag som när jag sträckte på mig så att varje kota rätades ut lyckades uppnå dom ynka 150 cm.
Men det har aldrig spelat någon roll.
Det var aldrig längd,vikt eller utseende som var det viktiga då vi sågs.
Då handlade allt om idrotten, tävlingen och adrenalinet.

Jag vet faktiskt inte vilken sport som vi INTE har testat.

Ridning check

Fri idrott check

Basket check. Nej jag gjorde aldrig några poäng, tror knappt att jag höll i bollen...

Handboll check

Orientering check. Hur jag nu gick med på det med tanke på att jag varken har lokalsinne eller kan utläsa en karta. Det måste alltså vara så att jag enbart var med som moraliskt stöd. (vi sprang alltid ihop, dom få gånger man skulle köra singel var jag nog sjukanmäld)

Fotboll Check. Först på sjumanna planen med tjejgänget, sen höll intresset i sig för oss två. Resten av tjejligan lade locket på. Så tretton år fyllda började vi spela med Pojkar 14 det var vad som fanns att välja på.

Rugby check.

Jag är så jävla glad att jag alltid haft idrott med mig i bagaget den har lärt mig så mycket.
Om laganda, hårda förluster och den alldeles fantastiska känslan när man lyckas!

Det känns som att det var igår då vi cyklade ner till den lilla fotbollsklubben IF Stjärnan.
Då handlade våra problem mest om att inte glömma att stänga munnen när vi trampade igenom myggstimmet som alltid låg tätt över bron, den direkt efter kyrkan.

Nu sitter vi en helt vanlig lördag och hedrar minnet efter din bror.
Det är honom hela denna dagen ägnas åt.
Han som blev skjuten på en militärövning i Sverige!
Det låter fortfarande så ofattbart och overkligt men det är den bistra sanningen.
Att det ens kunde få hända

Så det var just det vi ägnade oss åt när vi satt där i gräset och kollade på fotboll.
Dom ljuva barndomsminnena som nu kändes så okomplicerade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar