Vi hann hem från konfirmationen.
Kvällen kom och minstingen kräktes, över sin mamma.
Oj kanske han satt i halsen, sånt händer(förnekelsens första stadie)
Det blev natt minstingen kräktes upp en flaska välling, återigen över mamman samt hennes sida av sängen.
Pappan låg i djup sömn och märkte inte ens mamman som storsanera under natten med ett sovande barn på armen.
Mamman tänkte nu, det var nog bara lite värmeslag efter dagen(förnekelse andra stadiet)
Morgonen kom och allt såg lugnt ut.
As I say värmeslag.
Sen fick han lite fruktpure.
Som lika snabbt kom upp igen.
Samt mamman kände det som om att ett åskväder flyttat in i magen och endast väntat på att få bryta ut.
Hon lyfte på luren och ringde till mannen.
Nu ligger vi i magsjukan och det är 30 grader varmt ute.
Livet är så fucking underbart.
För här har vi nu legat sedan dess.
I tre dagar instängda.
Med en treåring som är superfrisk och uberpigg.
Den trogna barnvakten det vill säga televisions apparaten har gått varm här hemma.
Wilda har levt på fri uppfostran och fått äta kex i sängen (på pappas sida) så att mamman och Rasmus skulle få sova.
Allt för att livet ska bli så enkelt som möjligt.
Så idag fick pappan till och med komma hem från jobbet.
Så att mamman kunde få stänga in sig i sovrummet och spela död ett slag.
Hon somnade likt en slagen hjältinna och sov i TRE timmar utan avbrott, när hände det lixom.
Nu hoppas vi att vi kan spendera NÅGON dag ute i det vackra vädret på stranden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar