Så lika men ändån så olika

Treåringen går runt här hemma och säger att hon har fått en SPIK i foten.
Mamman går efter och rättar.
"Speta, det heter SPETA"

Annars så måste jag säga att hon går tämligen bra med båda fötterna om det nu vore en spik...

Jag gjorde i alla fall ett ärligt försök

Men överkokt risotto och en något smaklös pilgrimsmussla gjorde inte lika stor succe som gårdagen.
Dessutom fick jag skölja ner det med rent och skärt kranvatten.

Touche

Vad mer behövs en lördag

En skagentoast som sköljes ner med en kall öl

Husmorskolan del 1

Det är fredag kväll och man försöker mer än möjligt att plocka fram den där motovationen som man tappade någonstans på stranden vid kl 15:00 då man inser att man måste börja packa ihop och bege sig hemåt.
Väl hemma lagas det en lätt och något lam middag så att man ska kunna ägna kvällen åt annat.
Det vill säga veckans hushålls sysslor som man skjutit fram gång på gång.
Man har lutat sig tillbaka och skyllt på det fina vädret eller som frun här i huset brukar säga.
"Jag tar det sen"
I hopp om att någon annan vänlig själ ska raska över allt lite snabbt.
Det verkar tämligen ont om sådana på Halmvägen 8.

För tvätten ligger kvar ovikt  i en hög som nu har samma igenkänningsfaktor som lutande tornet i Pisa. Någon har skrivit i dammet på min teakskänk, jag är glad att det är treåringen som valt at skriva bokstäver som ännu inte är uppfunna. Istället för en lustfylld 14 åring som med all säkerhet hade skrivit "KUK".
För att inte tala om golvet som mer eller mindre påminner om stranden som vi brukar bre ut oss på. Det är en Öken, sand som nästlat sig via skorna, badlakanen och kläderna som legat och samlat på sig ute på "Vita Sand". Hundarna som grävt i sandlådan för att sen rusa in och ruska av sig.

Allt detta måsta jag nu denna ljuva sommarkväll ta tag i.
Måste,måste,måste

Nu kommer det, mitt enkla tips och det enda som behövs är:

En flaska champange på kylning.
Sen använder man detta som ett belöningssystem.
Dammsuga= 1 glas
Putsa fönster= 2 glas
Rensa rabatter= 1 glas

Ju tråkigare desto fler glas.
Helt plötsligt blev min fredag so fucking Amazing

Det bör dock tilläggas att jag rekommenderar endast att ni utför detta en gång i veckan.
Jag menar nån måtta får det väl vara med hushållssysslorna
Och putsa gärna fönstrena först resultatet kan bli så varierat annars.

Vad fan är det för fel på bullar

 

Vi skulle ju bara baka bullar jag och barnen.

 Fråga mig inte varför men det är någon grej att man är en superpemom OM man bakar med sitt barn. Det är tydligen superhärligt!

 

Jag vet inte det blev mest kladdigt, minstingen stod och slet i förklädet för han kände sig ensam nere på backen. Jag slängde ner ett russinpaket så han skulle ha nått att roa sig med.

Treåringen freakade ut efter halva tiden och skrek att hon ville ha glass och inte bulle.

Mamman sa då "NEJ, nej och åter NEJ"

Jag menar GLASS? Vi står ju här och bakar bullar.

Tjatet fortsatte från båda håll.

Tillslut får treåringen nog och skäller ut sin mamma efter noter.

"Men vet du när min pappa kommer hem då ska jag säga till att han slänger dig i SOPTUNNAN!"

Så visst ser det so fucking Lovely ut i denna media värld.
Fast det krävdes blod, svett och jävligt mycket tårar

Bara för att jag kan

När den tiden begav sig
Då man satt och trampade frenetiskt på en spinning cykel inne på sjukhusets rehab som man möter människor med gemensamma nämnare.
Oftast har det varit män som suttit på en cykel bredvid och med samma motivation räknat ner dom dryga 30 minuterna.

Dom synar en upp och ner varpå dom säger
"Jaha korsbandsoperation eller?"
Väldigt mottagliga för att starta en diskussion.


"Jo precis, främre korsbandet var av"
Svara jag och visar att mitt intresse för en självupptagen macho man är tämligen svalt.

"Jaha fotboll då eller"
Fortsätter mannen.

Det är ju nu jag känner att jag har det jag kan inte bara låta repliken passera.
"Nej för fan fotboll det är för män. Själv körde jag i med crossen"

Våran diskussion fick ett abrupt slut då jag sen länge insett att 80% av alla som befinner sig i lokalen spelar fotboll.
Dvs även mannen som sitter och trampar bredvid.

Det finns vänner och det finns barndomsvänner

Det finns nyfunna vänner som tillkommit under årens gång.
Vissa har man lärt känna under sina vuxna år.
Och
Så finns det vänner som man växt upp med sen barnsben, som man känner utan och innan.
Ibland kan det ta år innan man faktiskt ses.
Man bor på olika delar i lilla landet lagom.
Så plötsligt händer det.
Igår var en sådan dag.

Det var "Martin Johanssons minnespokal" som gick av stapeln ute på fotbollsplanen på Nötö.
Där sprang vi på varandra Sofie och jag eller som vi kallades i skolan.
Helan och Halvan
Hon som glänste med sina 170 cm (+)
Å sen jag som när jag sträckte på mig så att varje kota rätades ut lyckades uppnå dom ynka 150 cm.
Men det har aldrig spelat någon roll.
Det var aldrig längd,vikt eller utseende som var det viktiga då vi sågs.
Då handlade allt om idrotten, tävlingen och adrenalinet.

Jag vet faktiskt inte vilken sport som vi INTE har testat.

Ridning check

Fri idrott check

Basket check. Nej jag gjorde aldrig några poäng, tror knappt att jag höll i bollen...

Handboll check

Orientering check. Hur jag nu gick med på det med tanke på att jag varken har lokalsinne eller kan utläsa en karta. Det måste alltså vara så att jag enbart var med som moraliskt stöd. (vi sprang alltid ihop, dom få gånger man skulle köra singel var jag nog sjukanmäld)

Fotboll Check. Först på sjumanna planen med tjejgänget, sen höll intresset i sig för oss två. Resten av tjejligan lade locket på. Så tretton år fyllda började vi spela med Pojkar 14 det var vad som fanns att välja på.

Rugby check.

Jag är så jävla glad att jag alltid haft idrott med mig i bagaget den har lärt mig så mycket.
Om laganda, hårda förluster och den alldeles fantastiska känslan när man lyckas!

Det känns som att det var igår då vi cyklade ner till den lilla fotbollsklubben IF Stjärnan.
Då handlade våra problem mest om att inte glömma att stänga munnen när vi trampade igenom myggstimmet som alltid låg tätt över bron, den direkt efter kyrkan.

Nu sitter vi en helt vanlig lördag och hedrar minnet efter din bror.
Det är honom hela denna dagen ägnas åt.
Han som blev skjuten på en militärövning i Sverige!
Det låter fortfarande så ofattbart och overkligt men det är den bistra sanningen.
Att det ens kunde få hända

Så det var just det vi ägnade oss åt när vi satt där i gräset och kollade på fotboll.
Dom ljuva barndomsminnena som nu kändes så okomplicerade.

Den trogna barnvakten

Vi hann hem från konfirmationen.
Kvällen kom och minstingen kräktes, över sin mamma.
Oj kanske han satt i halsen, sånt händer(förnekelsens första stadie)
Det blev natt minstingen kräktes upp en flaska välling, återigen över mamman samt hennes sida av sängen.
Pappan låg i djup sömn och märkte inte ens mamman som storsanera under natten med ett sovande barn på armen.
Mamman tänkte nu, det var nog bara lite värmeslag efter dagen(förnekelse andra stadiet)
Morgonen kom och allt såg lugnt ut.
As I say värmeslag.
Sen fick han lite fruktpure.
Som lika snabbt kom upp igen.
Samt mamman kände det som om att ett åskväder flyttat in i magen och endast väntat på att få bryta ut.
Hon lyfte på luren och ringde till mannen.
Nu ligger vi i magsjukan och det är 30 grader varmt ute.
Livet är så fucking underbart.
För här har vi nu legat sedan dess.
I tre dagar instängda.
Med en treåring som är superfrisk och uberpigg.

Den trogna barnvakten det vill säga televisions apparaten har gått varm här hemma.
Wilda har levt på fri uppfostran och fått äta kex i sängen (på pappas sida) så att mamman och Rasmus skulle få sova.
Allt för att livet ska bli så enkelt som möjligt.

Så idag fick pappan till och med komma hem från jobbet.
Så att mamman kunde få stänga in sig i sovrummet och spela död ett slag.
Hon somnade likt en slagen hjältinna och sov i TRE timmar utan avbrott, när hände det lixom.

Nu hoppas vi att vi kan spendera NÅGON dag ute i det vackra vädret på stranden.

Konfirmation

 

Så var det dags för systern den yngre att Konfirmeras.

 

Idag är det så modernt att man inte ens använder dom fula kåporna i storlekmässigt med "Rund som en tunna". Utan får helt enkelt ha valfri klädsel så länge den är vit.

 

Minstingen klamrade sig fast och höll ett hårt grabbatag i hopp om att inte bli lämnad där inne i församlingen. Jag antar att det blev lite för mycket "Halleluja moment" för hans del.

 

Wilda med sin så kallade Best Friend i alla väder.

Åtminstone en dag som denna då hon fick äran att hjälpa konfirmanden att öppna paket.

 

Så då har även denna helgen passerat.

Den förlorade mandommen

Nu ligger han på sin bädd och tycker synd om sig själv.
Jag talar förstås om vår nykastrerade hund.
Han går runt med en tratt och gnyr, om det handlar om smärta eller den förlorade mandomen är svårt att säga.
Själv så hoppas vi på friska hundar nu en tid framöver.
Det var dock en syn för ögat då mamman klev in på Djursjukhuset med en överspeedad hund i kopplet, en lika pigg treåring och en åttamånaders på höften som gjorde sitt allra yttersta med att välta ner allt inom räckhåll.
Djursjukvårdaren frågade om hon skulle hålla hunden medans jag fyllde i massa uppgifter.
Ja sa ja tack.
Hon tyckte jag verkade ha nog att tänka på.
Då sa jag att jag har även en valp i bilen om hon ville låna den med under dagen.

Det ville hon INTE.
Men tack vare hjälpsam personal och nått sånär välskötta barn så tog vi oss igenom dagen med bravur.

Ett steg fram två tillbaka

Vi trodde att vi hade löst livets stora gåta då vi upptäckte att Wilda hade mjölkallergi.
Det hade vi tydligen inte.
Hennes tillväxtkurva är lika med noll.
Det som innan bara var en enstaka febernatt har nu uppgraderats och pågår allt som oftast flera dygn.
Med mindre veckor mellan sig.
Ibland återkommer febern efter en vecka, ibland tar det två eller tre.
Så fort febern kommer krypande slutar treåringen att äta.
Hon dricker välling och helst bara välling.
Tro mig vi har försökt truga, muta och emellanåt hota men för det mesta kommer det upp igen.
Vi åker in och tar nya prover om och om igen det visar inget,nada.
Vi har varit inne och gjort Gastroskopi på min treåring.
Vi kunde därigenom utesluta gluten.
Proverna visade inget avvikande.

Sist när vi var på barnakuten rekommenderade läkaren att vi skulle få i henne lite mat.
Å Fan att jag inte tänkte på det!


Ibland glömmer vi bort att hon väger lika mycket som en ettåring.
Ibland när vi fått sova och då vi inte måste truga i henne mat så känns det som vilken vardag som helst.

Ibland blir vi påminda.
Som då när vi passerar sjukhuskorridoren på väg hem efter ett nytt besök.

Hon är min Idol min kämpe och jag Älskar henne till månen och tillbaka.
Vilket är very much i en treårings värld.

Å om hon blir lika stor som sin mamma i vuxen ålder det spelar ju kvitta.
Men jag vill ju bara att hon ska få vara frisk en period så hon hinner vila upp den arma lilla barnakroppen.
Så att mamman och pappan ta igen sig lite så dom slipper sova i skift.