Jag saknar tiden då jag bara kunde koppla bort allt och ägna mig åt en berättelse.
En bok fylld med skrivna ord, tankar och känslor som flyter ihop och suddar ut den fula verkligheten.
Den tiden existerar inte just ju
Kanske sen, framöver i framtiden.
Återigen handlar det om tiden
Jag är förjävla trött på tiden.
Å om jag mot förmodan får lite tid över att lägga mig på sängen för att läsa slutar det bara med att ögonlocken blir tunga.
Sen faller dom ihop och dom två sidorna jag lyckats skumma igenom är bortglömda.
Undanskuffade för att låta drömmarna ta över
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar