MEN lotten verkade visst hamna på fröken Sunesson.
Jag skulle ta ekipaget ca 2 mil, lasta på lite kvigor och köra hem igen.
Det var inte bara snöstorm ute, det var även blixthalka.
Jag höll mig krampaktigt i ratten och bad en snabb bön varje gång jag fick sladd.
Emellanåt trodde jag att min sista stund var kommen.
Jag puttrade på i 20 km i timmen.
Genom små skogsvägar utan SNÖPINNAR
Genom skogsvägar med SNÖPINNAR, fast som inte var skottade.
In, igenom och förbi Ljungbyholms samhälle
The View
Äntligen hemma, vi pustade ut och jag försökte mest koncentrera mig på att få benen sluta skaka.
Jag tog mig från A till B
Men det tog mig ca 3 timmar.
Det enda komentaren jag hade när A ringde och frågade hur det hade gott.
-Nu är djuren hemma, men det här var INTE roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar