Det man inte vet har man inte ont av

Idag var det kurs som stod på schemat.
Ja efter det att jag mjölkat korna, seminerat, ut med hunden.
SEN åkte jag på kurs.
Kursen handlade om skaderisker inom lantbruket.
Vi tillbringade den soliga dagen inomhus och lyssnade på föreläsare som gick igenom hur många barn som dör i lantbruket varje år.
Ca 4 stycken.
Han gick även igenom HUR barnen förolyckats.
Så fortskred dagen med film om föräldrar som mist sin son, bonden som kapade båda fötterna i tornsilon och så vidare.
Solens strålar mattades av ju längre dagen gick och istället ersatte den med ett virrvarr av tankar som i sin tur bara gav mig en sprängande huvudvärk.

Denna brancshen är för det mesta alldeles underbar, men när det väl händer en olycka så brukar det bli rejält, om man säger så.
Det är så tunga fordon, stora djur och emellanåt utmattade lantbrukare som begår ett litet misstag, som får allvarliga konsekvenser.
Mänskliga är vi allihopa, vi är inga Hubbottar(för er som ser "Äkta människor")
Hur ofta har man inte blivit översprungen av en ko, tappat andan och tänkt " det va nära"
10 minuter senare har man glömt tanken och ger sig in i leken igen.

Nu känner jag mig så matt, mitt huvud väger bly och sängen kallar.
Jag orkar inte ta in mer för dagen min hjärna skriker error

Vardagen

Just nu rullar livet fortare än jag hinner med...
Upp och mjölka, ut med hunden,äta frukost.
Seminera,fodra djuren,tvätta kakel,koa kalver.

Hämta på dagis, ut med hunden,Wilda kräver mellis,somna på soffan,Wilda "städar" toan, laga maten,Pelle kommer "Hej,hej"
Läsa boken, borsta tanden,på med pyjamas, "Godnatt,godnatt sov nu hela natten"
Hänga tvätten,plocka disken,betala räkningar, somna på soffan, masa sig upp, släcka lampan...

Klockan ringer

Jag ber om ursäkt

Över min frånvaro men helgen gick åt till så mycke annat.
Den ägnades bland annat åt att mjölka kor, mata kor,strö åt diverse kor och ungdjur.
Men jag hann även med att:
Under fredagen lämna man,barn och hundar hemma för att få tillbringa några härliga timmar med tjejgänget från gymnasieåren.
På Ingelstopskolan bodde vi 6 stycken tjejer i en fyra.
Ibland undrar jag hur det gick ihop egentligen men när jag tänker efter.
Vi hade ju två toaletter.
Man behövde aldrig vara ensam
Det fanns alltid en axel att gråta emot
Nån att skratta tillsammans med
Nån att bråka med
Nån att smygsupa ihop med
Jag tror nog att jag i långa loppet vill kalla oss Kulbor (Hoppas du inte har patent på den Juholt)

Vi har alla utvecklats under åren som gott. Men i grund och botten är vi samma människor som en gång i tiden gick rakan ner till skolan och delade på sista ciggen.

Dagisbarn

Då är veckan snart slut och imorgon är det sista dagen för inskolning.
Sen ska detta alltså bli en vardag.
Det som innan var så långt ifrån har nu hunnit ifatt och daskar mig i ändan.
När Wilda och jag kom till dagis idag var det fruktstund, vi  knölade in oss bland småfolket.
Wilda gjorde allt för att slippa sitta still.
Dom andra barnen sjöng.
Wilda smet in på toan
Dom andra barnen kollade på bilder
Wilda rusade ut till köket
Wildas mamma rusade efter, log lite vackert "fortsätt ni", ursäktade sig.
"Nu sitter vi här stilla"
Sen var det dags att gå ut och leka.
Wilda hade inte tid för sin mamma
Mamman hade inte tid för sin Wilda.
Hon hjälpte fröken sätta vantar på barnen.
Sen var det dags för Wildas mamma att lämna fortet, åka hem och vara lite mindre viktig.
"Hej då Wilda nu åker jag"
Hon vinkar "Hej,hej" sen fortsätter hon klättra upp för trappen

Hon har hamnat så rätt.
Hon kommer älska att vara ett dagisbarn

Säg Mu till Livet

För er som suttit på sträckbänken och inväntat rapport.
Kalven som föddes i gången men som lyckligtvis blev räddad mår under omständigheterna bra.
Hon är hur pigg och frisk som helst och tycker mjölk är livet...

Den sanna kärleken

Vart fan är kalven???

Morgonmjölkningen började som vanligt.
Jag körde in första gruppen i gropen satte igång mjölkmaskinerna och gick ut för att hämta resten av gänget.
Skrapar och strör i liggbåsen kör upp lite kor, stänger och öppnar grindar, ser en kviga som har kalvat.
VA FAN en kviga som har kalvat! Ute i lösdriften och vart är KALVEN??
Hittar den längst bort i ladugården, kravlandes i en dyngpöl.
Springer och hämta en skottkärra, fyller den med halm och stressar iväg in i lösdriften,sick,sackar mellan korna, fastnar med kärran under grinden, svär högt.
Kommer efter mycke om och men fram försöker torka av värsta skiten med lite halm sen tar jag kalven i famnen och slänger upp henne i kärran.
Försöker halvspringa.
I kärran ligger kalven med vad vi kan kalla "old, dark, shitcoulour" (Som färgsättaren hade döpt det till).
Efter mig har jag tio trogna damer i hasorna som försöker hinna ikapp.
Väl framme vid skrapan lyckas dom.
Mitt igången ligger gödselskrapan och jag kommer inte över hur mycke sats jag än tar.
Mina trogna fans försöker under tiden, putta ikull kärran,rädda kalven, slicka rent kalven, äta upp halmen som ligger i kärran.
Här får fröken Sunesson ett psykbryt.
Tillslut halvlyfter-drar jag över kärran.
Allt går med vilja och våld.
Rusar iväg förbi gropen och in till kalvstallet, spolar av kalven med varmtvatten(som är gravt nedkyld), klär på den ett hundtäcke och hittar en hink med råmjölk som blivit lämnad av nån vänlig själ, värmer och får i kalven en flaska.
Svabbar av mig själv lite lätt sen fortsätter mjölkningen.