Han börjar avancera

Man kan ju tycka att en hund som sitter fastsatt i en lina borde ju känna sig tillfreds och någorlunda fri (till 80% i alla fall)
Men icke.
Under tiden som jag dukar upp maten och barnen sitter och kladdar så ska jag bara springa ut och fylla på vatten till Joppe.
Döm av min förvåning då jag inser att linan ligger slappt i backen utan en hund fastbunden.

Kan ni sen tänka er lyckan då jag måste in med två ungar i en kokhett bil utan fungerande AC.
Under tiden som jag lastar in en upphetsad treåring som tro det eller ej tycker detta är ett superspännande äventyr, så hör jag valptjut ifrån huset.
Han fick va hemma i sin ensamhet, miljöträning har jag hört att det kallas.

Därefter åker vi samhället runt med nervevade rutor och falsett toner som ropar efter
"Joppe"
Eller hundjävel som matte också uttrycker sig ibland.
Tacka vet jag snälla grannar som ringer upp och talar om att nu är han fast, kom och hämta honom.

Jag slängde in en varm hund i den något varmare bilen och erbjöd grannen hunden till ett jävligt bra pris.
Han nappade icke.

Vi kom hem åt kall mat.
Ringde mannen bara för att upplysa honom vad HANS hund har åstadkommit.
Inte för att han kunde påverka situationen så mycket men i alla fall.

Nu ligger JoppeJ###l ute fastbunden i sele och tar igen sig efter dagens äventyr.