Känslan när man smäller igen bildörren och treåringens fingrar sitter kvar, fastklämda.
Då kändes det som att Han däruppe med stort H gav mig en fribiljett rakt ner i helvetet.
Och jag behövde icke ens passera gå.
Hur kommer det sig att jag ens fick skaffa barn!!
Lite så kände jag
Men det gick för all del bra.
Alla fingrar sitter kvar.
Något blåare och svullnare.
Jag lovade min dotter att vi skulle köpa plåster imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar