Oj hur blev det här egentligen

Trodde ni att detta var en snyfthistoria.
Ett brev av självömkan.
Nej det var fel,fel,fel som "Brasse" skulle ha sagt.

Detta var bara indikation på hur det blir när fröken Sunesson kommer av sig.
Glömmer bort sig lite.
Vilken dag som passerat, vad som inhandlats och avhandlats.
Barn som ska äta, sova, vara sjuka , hunden som ska rastas.
Jag försöker främst att fokusera på att inte glömma mina barn någonstans.
Det blir så jobbigt då.
Jag försöker få lite ordning i huvudkontoret men maskinerna går på högvarv så det luktar bränt.
Å när man kommer hem från affären och packar upp matkassarna kommer man ju på att man glömde köpa frukost.
Så under morgondagen kommer det serveras knäckebröd med smör på eller för den delen kokosfett.
Å när det kalla vinddraget från kylskåpet åker igen så tittar man ut och inser FAN jag måste klippa gräset.

Ni vet lite den känslan och att man just i detta nu dubbelkollar så man fick båda barnen med sig hem från affären.

Ja det var lite mer så jag menade.
Sorry den poetiska ådran den passar sig inte alltid.