Den underutvecklade superkratften

Jag kan inte riktigt sätta fingret på när den träder i kraft men jag skulle nog ändå uppskatta någon gång vid 6 månaders ålder.
Dom där söta små bebisarna förvandlas och utvecklar fyra meter långa tentakelarmar som kan nå vad som helst när som helst.

När man sätter ner dom vid middagbordet.
Svisch där rök tallriken
När man placerat dom i kundvagnen och släpper dom med ögonen i två sekunder för treåringen har sprungit fram till frukt och grönt och  ryckte åt sig äpplet längst ner på hyllan.
Som i sin tur utlöste att resten av den väldigt illa staplade pyramiden rasar och trillar ner på golvet.
Treåringen sade "OJ"
Mamman plockade upp varpå hon hörde ett

Svisch, bom ,brak
Vänder sig om och inser att där sitter Rasmus och river ner alla digestivekexen samt annonsbladet som var så väl placerat.

Han som var så söt har nu förvandlats till någon man alltid måste ligga steget före.
Min hjärna jobbar på högvarv varje gång jag kommer in i en ny miljö med ungen på höften.
Okej VAD finns det som går att demolera och förgöra inom rimligt avstånd.
As I say 4 meter i diameter.

Ibland lyckas jag, då blir han förbannad
Ibland glömmer jag och inser vid det igenkännande braket att jo kaffekoppen jag fick i julklapp stod nog lite för nära....