Jag skulle bara ut med soporna.
Jag gjorde som i vanlig ordning hoppade i träskorna och sprang ut.
På vägen in ser jag att dörren är låst och på andra sidan står en treåring och rycker i handtaget.
Jag försöker förmedla hur man låser upp dörren.
För treåringen verkar drabbats av närminnes förlust och vet helt plötsligt inte alls hur man låser upp.
Under tiden står den Wilda och ropar "VA,va vad säger du?"
"Hämta nycklarna Mamma"
Vi står på varsin sida om dörren och skriker åt varandra.
Ända gången som tystnaden infaller är då grannen kör in på uppfarten.
Mamman hejar lite vackert och försöker inbilla sig att det ser helt normalt ut att hon hänger så där lite avslappnat mot väggen.
Minuterna fortsätter och efter vad som känns som en evighet så ser jag mannen komma hem från jobbet.
Jag dra en lättnades suck och vi går in och äter middag.
Ordningen återställd.
Det är ju inte så att paniken hinner utbryta.
Alla håller sig lugna och mamman är mest glad att denna incident inte inträffade under morgonen då hon hämtade tidningen i morgonrock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar