Så var vi alltså inne i Oktober månad.
Vilket innebär för den jaktgalna mannen att man får släppa hunden i skog och mark.
En gris nere för räkning blev det under gårdagen och detta är bara början.
Men nu är mannen återigen på gott humör.
Efter månader av träning med hunden, planering, skjuta in bössan och helvetiskt massa telefonsamtal.
Så har äntligen husfriden innfunnit sig på Halmvägen.
Jag har lovat mitt barn att vi nån gång ska åka och kolla på levande grisar.
Eftersom dom enda grisarna hon har varit i närheten av mer eller mindre haft ett livlöst uppseende (bokstavligt)
Eftersom hon kommer tilll förskolan och springer runt med en pinne och säger att hon måste "panga grisarna"
Detta arma barn har inte så mycke till val.
Hon är redan fast och invaggad i jaktkulturen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ni är så hjärtligt välkomna att komma och titta o kela med alla grisarna hos oss. Gärna ta med några eller flera hem oxå ;) hoppas allt är bra med er. Kram ellan
SvaraRaderaJa det skulle nog behövas, men då får jag nog be Wilda lämna bössan hemma. Hon vet i alla fall hur man matar dom(på åteln) och hur man slår ner tjärstolpar. =)
SvaraRadera