Ett dåligt förhållande

Det började redan när vi köpte huset för drygt ett år sedan.
I det nya huset satt det en centraldammsugare, visserligen från 1900-talets början.
Men ändån
Pelle dömde ut den, påstod att det var bättre att hiva ut den och investera i en ny, vanlig, bättre.
Fröken Finemang bara skakade på huvudet.
Slänga ut något befintligt som funkar!!!
Icke sa nicke
Men såhär med facit i handen
Ett år senare ska jag villigt erkänna JAG HATAR DEN.
Vi har byggt upp ett väldigt dåligt förhålllande till varandra.
Inte nog med att det är 10 meter slang som ständigt snor ihop sig, det finns bara ETT uttag.
Till två våningar och 150 kvadratmeter.
Visst räcker det.
Precis om man pressar ut slangen den sista biten så når man, vilket man i och försig aldrig orkar att göra.
Så ena hörnet utav vårat hus har mer eller mindre aldrig blivit rent...
Sen är det ju glappt i uttaget så drar man får mycket år sidan så stänger den av sig.
Vilket alltid händer när man tagit sig upp på övervåningen.
Det är väldigt sällsynt att man lyckas hitta påsar till behällaren.
För den är säkert slut och utsåld sen tio år tillbaka.

Men jag vet det var jag som stod på mig.
Pelle brukar bara skaka på huvudet och le när jag kommer släpandes med 10 meter slang och ett ordförråd som skulle få guds änglar att gråta.
"Va var det jag sa"

Snart är det jul