Jag försöker arrangera en bil på den Wilda. Puffa upp lite kuddar och sätta henne i soffan. "Le Wilda"
"Säg Hej,hej" Wilda klättrar upp på armstödet och slänger sig ut över soffa. "Hoppa mamma,HOPPA"
Hon har inte tid med mig, jag försöker återigen "Wilda krama Joppe". Men allt i hennes värld går av bara farten.
Tänk förr när hon bara var ett litet knytt. Man kunde ta henne i famnen,lägga henne på filten och så vips.
Å under tiden som jag skrev detta inlägg lyckades det arma barnet få av sig klänningen, blöjan och bajsa på golvet...
Denna dag som just har börjat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar