I taket lyser stjärnorna

Det var bara av en ren slump som jag råkade blippa över på ettan.
Jag hamnade mitt i filmen "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Thydell, har läst boken den var tragisk, hemsk,verklig.
Men ja hur va filmen då??
Minst lika bra.
Jag som kanske lyckas knipa fram en tår till emellanåt till någon typ "Mannen som kunde tala med hästar" film.
Men nu det var som om någon hade öppnat en kran som aldrig ville sluta, tårarna sprutade,snoret rann.
Ja det fanns inte ens tid till att gå ut i köket och hämta hushållspapper, jag va som en treåring som drar armen över ansiktet.
Fastnagald framför teve soffan va det med en viss tomhet jag gick och la mig den kvällen.

Ibland är livet skit
Men det blir bättre